1400-tal

Albertus Pictor, mästare av högdagrar och skuggor

Att gå in i en äldre kyrka som antingen låtit bevara sina takmålningar eller restaurerat dem kan vara som att träda in i en helt annan dimension av djävlar och helgon, mytologiska bilder och avbildningar av det vardagliga livet i den tid målningarna utfördes.

Härkeberga kyrka, Uppland, byggd på 1300-talet och känd för sina många målningar av Albertus Pictor.

När det började byggas kyrkor i Sverige, betydligt senare än i övriga Europa, så dekorerades de ofta rikligt. De kyrkomålningar som idag är kända är daterade från tidigt 1100-tal fram till 1500-talet.

Vanligt var att de målades i stenkyrkor och är gjorda på kalkputs, och därför har de fått namnet kalkmålningar.

Under 1400-talet var Uppland ett centrum för kyrkomåleri. Många kyrkor försågs då med gotiska tegelvalv och interiörerna putsades och målades med kalkfärg. Många gånger är namnet på de målare som skapade verken okända, men några lever kvar, som till exempel Johannes Rosenrod och Johannes Iwan.

I de fall namnen inte lever kvar på de enskilda målarna, så delas deras verk upp mellan Mälardalsskolan och Tierpsskolan, där den senare var en stilinriktning som var i bruk under den senare delen av 1400-talet.

Ledande var ”Tierpsmästaren”, en målare vars namn inte har överlevt genom seklerna, samt Anders Eriksson, Peter Henriksson och Peder Jönsson samt två målare som idag bara är kända under namnen Alfabetsmästaren och Edebomästaren.

Jona slukas av valen, Härkeberga kyrka.

Men den mest kände mästaren av dem alla under denna tid, och vars namn vi känner, var Albertus Pictor, eller Albertus Pärlstickare, som han också kallades.

Med stor sannolikhet var Albertus född i Tyskland, och i några av sina bandslingor kallade han sig för Albertus Ymmenhausen respektive Immenhausen. Detta har dock mer tolkats som en vink om var han kom ifrån än som ett faktiskt efternamn.

Det gör det tyvärr inte lättare att med absolut säkerhet säga varifrån han kom, under hans levnad fanns det flera tyska orter med varianter på detta namn, men det förmodat tyska stärks bland annat av att det i hans målningar förekommer judiska karikatyrer, något som var vanligt i Tyskland vid denna tid, medan Sverige å sin sida inte hade någon judisk befolkning.

I de språkband som en del av målningarna är utsmyckade med förekommer också vissa ”germanismer”.

”Minns mig, Albertus, denna kyrkas målare”, Lids kyrka.

Det finns ett enda bevarat självporträtt av Albertus Pictor, i Lids kyrka i Strängnäs stift, och nästan som för att bevara mysteriet kring hans identitet så är just ansiktet på målningen förstört. Men det står där i textbandet” ”Minns mig, Albertus, denna kyrkas målare”.

Och visst ”minns” vi honom, inte minst genom de färgstarka och mångfacetterade målningarna som rymmer allt från mardrömslika helvetesskildringar till humoristiska fabeldjur.

Han antas ha fötts runt 1440, och genom decennierna framåt var invandringen från Tyskland till Sverige stor, samtidigt som det tillhörde vanligheten att hantverkare företog långväga gesällvandringar för att hitta nya platser att arbeta. Möjligt är att Albertus Pictor styrde stegen mot Sverige i syfte att hitta arbete.

Kanske rekommenderades han av någon av de många tyska handelsmän som redan fanns här. Vad vi absolut vet, det är att han 1465 befann sig i Arboga, då han enligt stadens tänkebok upptogs bland stadens borgare.

Att så skedde visar att han redan då var etablerad som målarmästare.

1479 dyker Albertus Pictor för första gången upp i Stockholms jordebok, en förteckning över jordegendomar som var underlag för beskattning och innehöll gårdens läge, storlek, avkastning, ägarens namn samt övrigt som kunde vara relevant.

Dansen runt guldkalven, Härkeberga kyrka.

Han är då gift med Anna, änka efter Johan Målare, och här framgår också att han låtit Annas barn få ut sitt färdenesarv. Att gifta sig med änkan efter en mästermålare innebar att han kunde överta den avlidne makens plats i stadens skrå.

Han fick även tillgång till Johan Målares verkstad och kundkrets, samtidigt som Anna och eventuellt minderåriga barn från hennes tidigare äktenskap kunde förlita sig på att bli försörjda. Det finns inget som tyder på att Anna och Albertus fick egna barn. Kanske var Anna äldre än vad Albertus var.

De bodde i ett hus som låg strax intill det nuvarande Riksdagshuset, en adress som var värdig en så pass framstående och anlitad kyrkomålare som Pictor. Han var dock inte bara målare, i skattebokföringen, de så kallade skotteböckerna, var han också verksam som pärlstickare.

Detta var ett hantverk som innebar att sy och brodera med guldtråd och pärlor, något som framför allt användes för att utsmycka kyrkoskrudar, altardukar och ceremoniella klädedräkter. Flaggor och fanor förekom också.

Under åren han var verksam som kyrkomålare så var det primärt i Mälardalen, med en avstickare till Norrbotten och Nederluleå kyrka, där Albertus Pictor, eller någon från hans verkstad, anses ha gjort takmålningarna någon gång på 1490-talet.

För det var så att precis som Michelangelo inte personligen målade allt attribuerat till honom i Rom, så gjorde inte heller Pictor det.

I stället hade man gesäller som arbetade utifrån det sätt, men de motiv och den färgsättning som mästaren hade gett direktiv om.

Takmålning i Lids kyrka

Totalt finns det idag 37 kyrkor som anses ha målningar av Albertus Pictor, merparten av dem i Uppland, där bland annat Uppsala domkyrka är en av dem. Även den lilla kyrkan i domkyrkans skugga, Trefaldighetskyrkan, har målningar av Pictor.

Konstvetare som studerat honom, som till exempel Pia Melin, menar att den kombination av kvalitet och kvantitet som Pictor uppvisade under sina verksamma år gör honom unik i svenskt kyrkomåleri.

Något som nämnts rörande skillnaderna mellan hans verk och övriga samtida målare är dess livfulla och rörliga uttryck, med högdagrar och skuggor, och inte minst det faktum att figurernas ansikten är både individuella och anatomiskt korrekta. Han har också använt sig av fler pigment än vad som var brukligt, färgen har lagts i flera lager och olika tonade lasyrer har använt. Tekniken känns främst igen från Tyskland, och kanske var det därför han sökte sig till Sverige; medan tekniken var vanlig med vad det innebar av konkurrens om jobben, så var hans kunskaper och begåvning unika här.

Döden spelar schack, Täby kyrka.

Hans målningar har lämnat sina avtryck i nutida kulturytteringar, den förmodligen absolut mest kända är riddaren som spelar schack med döden i Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet”. Originalet, om man kan säga så, finns att beskåda i Täby kyrka i Uppland.

Från det att Albertus Pictor först dyker upp i Stockholm 1479 fram till 1508 förekommer han i tänkeböckerna inte mindre än tio gånger, ofta i samband med olika tvistemål.

1507 kan man läsa att han är sjuk och sängliggande, och från 1509 så omnämns han aldrig mer. Någon gång under de två åren går mästermålaren ur tiden.

Källor:

Albertus Pictor – Erik Lundberg

Albertus Ymmenhusen alias Albertus Pictor –  Thomas Hall/Fornvännen 2003

Svenskt biografiskt lexikon – J. Roosval

Albertus Pictor: bilder i urval samt studier och analyser/kriterier för attributeringar av målningssviterna – Pia Melin

Härkebergas rika skrud: möte med målaren Albertus Pictor – Harlin, Tord; Norström Bengt Z., Bergman Sten, Davidson Nikolaus von

Bilder:

Härkeberga kyrka – Kevin Cho/Creative Commons

Jonas slukas av valen – Lars-Olof Albertsson/Creative Commons

Minns mig….. – Creative Commons

Dans runt guldkalven – Creative Commons

Takmålning – Max Ronnersjö/Creative Commons

Döden spelar schack – Håkan Svensson/Creative Commons

15th Century

Albertus Pictor, master of light and shadow

Walking into a Medieval church that has either preserved its ceiling paintings or restored them can be like entering a completely different dimension of devils and saints, mythological images and depictions of everyday life when the paintings were made.

Härkeberga church, Uppland, built in the14th century and known för its many paintings by Albertus Pictor.

Unlike the rest of Europe, Swedish churches were built quite late, between the late 11th and early 12th centuries. They were often adorned with rich decorations, and the church paintings we know today span from the early 12th century to the 16th century.

They were painted on the ceilings and walls of the stone churches using lime-based paint. The names of the painters who created the works are often unknown, but some are still alive, such as Johannes Rosenrod and Johannes Iwan.

In the cases where the names of the individual painters do not survive, their works are divided between the Mälardal School and the Tierps School, the latter of which was a style used during the latter part of the 15th century.

Leading the way was the ”Tierpsmästaren,” – the Tierp master – a painter whose name has not survived the centuries, as well as Anders Eriksson, Peter Henriksson, and Peder Jönsson, as well as two painters who today are only known by the names Alfabetsmästaren – The Alphabet master- and Edebomästaren.

Jona, about to be devoured by the whale. Härkeberga church.

But the most famous master of them all during this time, and whose name we know, was Albertus Pictor, or Albertus Pärlstickare (pearl knitter) as he was also called.

Albertus was most likely born in Germany, and in some of the decorative ribbons on his paintings, he called himself Albertus Ymmenhausen and Immenhausen, respectively. However, this has been interpreted more as a hint of his origin than an actual surname.

Unfortunately, it does not make it easier to confidently say where he came from. During his lifetime, several German places had variants of this name. Still, the presumed German is strengthened, among other things, by the presence of Jewish caricatures in his paintings, which was common in Germany at this time, while Sweden, for its part, had no Jewish population.

In the language ribbons with which some of the paintings are decorated, certain ”Germanisms” also appear.

”Remember me, Albertus, this church’s painter”. Lid’s church

There is a single preserved self-portrait of Albertus Pictor in Lid’s church in Strängnäs diocese. The face in the painting has been destroyed almost as if to preserve the mystery surrounding his identity. But the text tape says, ”Remember me, Albertus, this church’s painter.”

Of course, we ”remember” him, not least through the colourful and multifaceted paintings, which contain everything from nightmarish depictions of hell to humorous mythical creatures.

He is believed to have been born around 1440. Throughout the following decades, immigration from Germany to Sweden was significant, and it was common for artisans to make long journeys to find new places to work. Albertus Pictor may have directed his steps towards Sweden to find work.

One of the many German traders already here may also have recommended him. We know that in 1465, he was in Arboga, and according to the city’s reference book, he was included among the town’s burgess.

This shows that he was already established as a master painter.

In 1479, Albertus Pictor appeared for the first time in Stockholm’s land register, a list of landed property that was the basis for taxation and contained the farm’s location, size, yield, owner’s name and other relevant information.

The dance around the golden calf, Härkeberga church.

He was married to Anna, widow of Johan Målare (painter), and according to the register, he also saw Anna’s children receive their inheritance from their father this year.

Marrying the widow of a master painter was advantageous for a newly arrived artisan; it meant he could take over the deceased husband’s place in the town’s guild.

He also gained access to Johan Målare’s workshop and clientele, while Anna and any minor children from her previous marriage could rely on being supported.

There is no indication that Anna and Albertus had children of their own. Maybe Anna was older than Albertus was.

They lived in a house next to the current Parliament building, an address in central medieval Stockholm worthy of such a distinguished church painter as Pictor.

According to the tax records and the so-called Scots books, he was a painter and a pearl embroiderer.

This craft involved sewing and embroidering with gold thread and pearls. It was mainly used to decorate church robes, altar cloths, and ceremonial clothing. Flags and banners also would have been commissioned.

During the years he was active as a church painter, he primarily worked in the Mälar Valley, with a detour to churches in Norrbotten and Nederluleå, where Albertus Pictor, or someone from his workshop, is believed to have done the ceiling paintings sometime in the 1490s.

Just as Michelangelo did not personally paint everything attributed to him in Rome, neither did Pictor.

Instead, the master artisans had apprentices who worked according to the manner, motifs, and colouring the master instructed them to follow.

The vaults of Lid’s church

Today, 37 churches are considered to have paintings by Albertus Pictor, most of them in Uppland, where Uppsala Cathedral is one of them. Even the tiny church in the shadow of the cathedral, the Trinity Church, has paintings by Pictor.

Art scholars who have studied him, such as Pia Melin, believe that the combination of quality and quantity that Pictor exhibited during his active years makes him unique in Swedish church painting.

A difference noted between Albertus Pictor’s work and that of the contemporary painters mentioned is a lively and moving expression, with highlights and shadows, and not least the fact that the faces of the figures are both individual and anatomically correct.

He also used more pigments than usual, layered the paint, and used different tinted glazes. This technique is mainly recognized in Germany, and the techniques he brought to the art of church painting are what have made him unique among his peers.

Death playing chess, Täby church.

His paintings have left their mark on contemporary cultural expressions. The most famous is probably the knight who plays chess with death in Ingmar Bergman’s film ”The Seventh Seal.”

 The original, if you may, can be viewed in Täby church in Uppland.

Between 1479 and 1508, Albertus Pictor is mentioned in Stockholm’s reference books at least ten times, often in connection with various disputes.

In 1507, it was recorded that he was sick and bedridden, and after 1509, he was never mentioned again. Sometime during those two years, the master painter passed away.

Sources:

Albertus Pictor – Erik Lundberg

Albertus Ymmenhusen alias Albertus Pictor –  Thomas Hall/Fornvännen 2003

Svenskt biografiskt lexikon (Swedish biograpical lexicon) – J.
Roosval

Albertus Pictor: bilder i urval samt studier och
analyser/kriterier för attributeringar av målningssviterna – Pia Melin
(selected images and studies)

Härkebergas rika skrud: möte med målaren Albertus Pictor –

Harlin, Tord; Norström Bengt Z., Bergman Sten,
Davidson Nikolaus von

Images:

Härkeberga church – Kevin Cho/Creative Commons

Jonas devoured by the whale – Lars-Olof Albertsson/Creative Commons

Remember me….. – Creative Commons

Dance around the golden calf – Creative Commons

Vaults – Max Ronnersjö/Creative Commons

Death plays chess – Håkan Svensson/Creative Commons